*Plus size och fortfarande fabulous!*

Just nu känns det som om alla dom personerna som jag älskar som betyder allt för mig bara är borta.
Jag känner mig död, kall inombords...det går inte att föklara den känslan.
Det är jobbigt att leva med gamla händelser som spökar under nätterna och som drar in nutid.
Jag är så rädd att ja ska förlora dom ja älskar, dom som betyder allt för mig.
Drömmer sådant som hänt mig men hela tiden byts personerna ut mot dom personer som finns kvar och som jag är rädda ska försvinna.
Kan inte sluta gråta, svårt att andas och det känns som jag är i tusen bitar.
Känner mig instängd, ensam och fruktansvärt kall..som om ja sitter inlåst i en frysbox och ja är den ända personen på jorden.
Det är en hemsk smärta, går inte att föklara den förtvivlan ja känner just nu.
Längtar tills denna madrömms perioden är över så att man kan vakna utvilad och glad på morgonen och se fram mot en ny dag istället för att känna denna smärtan.
Jag vill inte va ensam just nu, vara i en famn...en trygg famn så att ja e säker på att allt bara va en dröm.
En person som kan va här och blåsa bort drömmarna.

...anledningen till varför ja skriver detta är för att jag vet att jag inte är ensam om gamla spöken och ibland kan det vara en tröst för både mig och ni där ute att få dela och veta att man inte är ensam.

Det hjälper mycket att komma tillbaka till jorden från dessa mardrömmarna när man vet att man har en person som bryr sig och som tycker om än..♥ tack så himla mycket för att du finns och för hur underbar du vatt under tiden ja haft mardrömmar!