*Plus size och fortfarande fabulous!*

Vi utsätter oss dagligen för den smärtan som kan komma med kärlek.
Som om det bara är det som driver oss här i livet att försöka hitta den rätta.
Man letar och letar, hittar och släpper för att sen ge sig ut på marknaden igen men..
Om det är vi själva som känner att vi har hittat "IT" så kan själva han/hon tycka motsattsen.
Vad gör vi då när hela världen vänds upp och ner för att de du trodde du kunde lita på inte längre stämmer!?
Vi lossas som om allt är lugnt, släpper det och går vidare.
Vi plågar oss själva med att hitta något som ska uppnå den känslan du en gång hade.
Eller så väntar vi på att få chansen av "IT" igen..
Ett ända stort spel där fysisk kontakt inte längre är något speciellt, där känslor spelar digg ett spratt.
Var någonstans blev längtan till kärlek ett behov av bara fysisk kontakt?
Vi hittar oss själva, vi tappar oss själva, vi hittar något som ska fylla de vi tappa och tror oss lita på att detta är jag.
I själva verket måste vi älska oss själva om någon annan ska kunna älska oss.

Han valde inte mig, min "IT" person valde inte mig.