Heelt förvirrad!
Okej, va fan ska jag göra?
Vet varken ut eller in just nu och jag känner mig så sjukt taskig.
Kan inte sluta tänka på Per, lite svårt när man drömmer om människan och jag vill bara glömma.
Jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka han så varför ska jag lägga tid på att älska människan då?
Helt onödigt och det gör bara mig ledsen.
Jag vill kunna gå vidare istället för att känna att jag blir knäpp av mina drömmar som vill att jag ska försöka göra allt för att få tillbaka han.
Blir ju lika ratad i drömmarna som jag blev i verkligheten så varför blir ja inte bara av med känslorna då..??
Jag har världens möjlighet att bli älskad för den jag är nu oavsett om jag är sjuk eller inte.
Inget gnäll inget depp för att jag är dålig och det gör mig också rädd för det brukar alltid vara så i början sen så vill personen inte ha med mig att göra för att dom orkar inte.
Borde jag vara ensam istället?
Eller vad är meningen egentligen!?
Vad tycker ni? :)
