*Plus size och fortfarande fabulous!*

För ca två veckor sen la min mamma in sig på en avdelning för psykiskt sjuka på Östra sjukhus här i Göteborg.

Hon behövde hjälp för att hon känt sig så deprimerad ett bra tag och börjat få självmordstankar.

Hennes man och hon hade bråkat massor för hon va väldigt misstänksam och tänkte för mycket när han inte va hemma så det gjorde att till slut blev mamma så trött på att vara arg och hennes man orkade inte heller det.

Hon la in sig på östra för att få prova antidepressiva tabletter och för att få nån att prata med och inte vara själv och spekulera på vad Jafar har för sig när han jobbar.

I själva verket så gör inte Jafar något dumt utan det är bara mamma som får för sig saker.

Iallafall, hon la då in sig och trodde då att hon skulle få hjälp men hon hade fel.

Min mamma har en sjukdom som heter fibromyalgi och måste ta värktabletter för att kunna göra saker annars blir hon sängliggandes och sjuk om hon skulle tex. ta en promenad utan att ha sina värktabletter.

Hon måste även ha sömntabletter för att hon har sina sömnproblem.

Första natten på sjukhuset fick hon med en gång bråka med läkare och skörterska för att få en sömntablett samt en värktablett (som hon i vanliga fall har hemma).

Dom menar på att sånt är inte bra osv, hon har haft sin sjukdom sedan 1999 och hon vet bäst själv och läkarna som hon träffat vad som är bra för henne eller inte.

Dom här människorna har ingen erfarenhet av fibromyalgi och min mamma sökte inte hjälp för det utan för hennes psykiska hälsa så dom har ingen som helst anledning till att lägga sig i det och påstå att hon bara fejkar sin värk.

Okej, det finns många som inte som inte tror på den sjukdommen men jag känner min mamma.

Hon gav inte bara upp sina drömmar om att dansa och arbeta med datorer för att ligga hemma och va sjukpensionär.

Så som i detta fallet så ska dom här människorna hålla sina åsikter för sig själva för det hjälper ej henne utan förvärrar bara saken.

Efter mycket tjatande från läkare och sköterska på natten så fick hon tillslut sina medeciner så att hon kunde sova.

Hon va jätte trött när jag hälsa på henne och hade ont.

Hennes kontaktperson på östra sa att det inte skulle bli några problem igen med sina mediciner så att det va löst.

Mamma tänkte inte så mycket mer på det för en måndagen kom och hon skulle träffa avdelningens läkaren.

Hon skulle få börja med antidepressiva MEN, hon måste trappa ner med sina värktabletter annars tar han bort dom själv om hon inte gör det självmant.

Sen ska hon även ut och promenera och vara aktiv utan dessa mediciner.

Vad händer om mamma ej får ta sina mediciner?

Svaret blir sängliggandes, mår ännu dåligare psykiskt och klarar ej av att leva med sig själv.

Ska hon då också promenera och vara aktiv så kommer hon få så ont så att det blir farligt.

Meningen va ju att hon skulle få hjälp, inte bli sjukare?!

Läkaren påpekar vid flera tillfällen att skulle mamma få fibromyalgi nu så skulle ej hon få bli sjukpensionär för det har moderaterna bestämt.

Hon blev sjuk innan det, TACK GODE GUD FÖR DE!

Så det gäller inte henne.

Sen hans privata åsikter om den sjukdomen hör inte hit, för som sagt hon bad inte om hjälp med det utan med den psykiska hälsan och han har ingen erfarenhet av den sjukdommen!

Efter att hon vatt hos läkaren bröt hon ihop.

Jag ringde till henne och hon börja gråta med än gång.

Hon förklara vad som hade hänt och ja sa det att jag kommer och pratar med dom.

När jag kom dit prata jag med mamma om va det fanns för alternativ.

Vi kom överens att hon skulle skriva ut sig själv och bo hos mig istället för där kunde hon få sina rätta medeciner plus antideprisiva och vara aktiv.

Jag bad om att få träffa läkare och hennes andra kontakt person som va där just då.

Efter en stund fick vi träffa läkaren och vi satte oss ner för att prata.

Jag förklara för han att han inte hade någon som helst rätt att lägga sig i hennes sjukdom för det va inte det hon va där för.

I stort sätt sa ja att du borde skämmas!

Och det vill ja lova att de gjorde han.

Han bad om ursäkt till mig och mamma vid flera tillfällen under konversationen, skrev ut mamma och gav henne recept på antidepressiva så att hon kunde testa medecinen hos mej istället.

Han sa till mig att skulle det bli jobbigt så skulle vi komma tillbaka.

Han fick som svar från mej att skulle hon inte må bra så söker vi upp ett annat alternativ för här ska hon då inte vara.

"Detta va inget bra ställe!"

Han bad om ursäkt igen och sa hejdå.

Det tog min mamma en vecka för att bli frisk hos mej, ja har inte sett henne så glad som hon är nu på många år och hon är en helt annan människa tack vare att jag sa till henne att testa mediciner hemma hos mej.

Det är skrämmande att jag, som inte har någon som helst utbildning inom psykologi och själv har en sjukdom kan hjälpa henne att bli frisk när igentligen det är vården som är till för det!

SKAMLIGT!

Behöver ni hjälp så sök till den privata vården för ute i den almäna vården kommer ni inte få någon bra hjälp om ni har otur!